Känner mej helt gråtfärdig. Trött på allt gnäll, trött på att Lukas inte mår bra, trött på allt just nu. Bryter snart ihop. Han vill bli buren för det mesta. Dscha kan jag glöma. Sitter på spänn hela tiden. Kan inte slappna av. När ska Lukas få bli sej själv? När ska jag få tillbaka min go bebis igen som va glad? Allt känns så sjukt meningslöst. Nu hade de vart skönt att ha familjen nära.
Vill att min bebis ska må bra NU!
Önskar jag kunde va där emd dej gumman! :(
SvaraRadera