Konstiigt det där..

Det sägs att man inte ska hålla något inom sej, utan man ska prata av sej och säga som man tycker och tänker..

MEN, det roliga är att när man säger som det är så är allt FEL ändå! Jag erkännde att denna graviditene är ett helvete jämfört med Lukas.. OCh att jag alltid sakt till alla andra att jag mår bra och att de är mysigt! MEN, de är helt tvärt om, jag är äckligt trött på att ständigt ha ont i ryggen, att inte kunna anstränga mej, att inte kunna lyfta upp min son alla gånger när han t.ex. vill mysa! Detta tar grymt mkt på en.. Man känner sej som en grymt dålig mamma. Och ist när Lukas lagt sej på kvällarna, så bryter man ihop TOTALT! Jag bara gråter! Men ingen har vetat om detta, bara för att jag VET att jag bara får höra sånt jag inte vill.. Att mitt mående beror på att jag inte äter grönsaker och att jag inte äter dittan o dattan.. När ska dom förstå att det INTE har med maten att göra! Har haft långa samtal med min barnmorska pga detta! Hon säger att de är helt normal att må så här och att de jag äter funkar precis lika bra som allt annat Huvudsaken är att man äter o får i sej något, även om de är mackai 2 veckor sträck, så är de bättre än inget! Hade jag INTE ätit något, hade jag legat på sjukhus nu!

Min onda rygg & mitt mående har INTE något med min mat att göra!

Att tugga på en morot får inte min ryggvärk att försvinna!