Ja, denna graviditeten är så olik den med Lukas.
När jag väntade Lukas mådde jag bara illa i 2 veckor utan spyor, jag kunde äta lite iaf något. Jag hade bara sammandragningar från v 26 till och från. Ingen foglossning, inga promblemer med kortare promenader, det va dom längre som orsakade sammandragningarna med honom. Jag hade ork att jag något, men gjorde då INGET för att man hade inget och göra. Ny inflyttad till Uddevalla, kände ingen för en typ i slutet på graviditeten då jag lärde känna Martta, som gick på samma Familjegrupp som mej. Sen kom de mer o mer när Lukas kom till världen. Nu känner jag rätt många mammor här i lilla Uddevalla. Vilket är mysigt. Dock umgås man inte med dom flesta :/
Hade kebab som ett måste i början på denna graviditeten, men den gick det över till KORV, korvstroganoff åt vi mkt hemma då! Och mkt godis o dricka.
Denna graviditeten med Lillan är HEMSK. Minsta lilla så får jag en sammandragning, en promenad bort till ica som tar ca 3 min gör att jag får mega ont i kroppen och orkar ingenting, vill då bara lägga mej ner o gråta. I början på graviditeten så låg jag hemma o spydde i 2 veckor, fick inte i mej mat på ca 3-4 veckor. Levde på saft och isglass. Lite yoghurt då och då. Det stramar i hela kroppen, jag är ständigt trött. Det värsta är att jag inte alltid har orken att leka o busa med Lukas, orken till att ta mej ändå bort till skolan. Ibland ligger jag bara hemma på soffan helt utslagen och bara gråter.
Men de som är roligt med denna graviditeten är att de är några vänner jag känner som ska ha barn typ samtidigt som mej! Någon att dela mina tankar med, som förstår vad man går igenom. Jag tycker det verkligen är jätte bra! :)
Nu när jag är gravid med Lillan har jag inget speciellt jag MÅSTE ha. Utan jag vet verkligen inte vad jag är sugen på. Något är det, men har inte kommit på vad ännu! Och Ja, detta gör mej TOKIG!
Hur va din/era graviditet/graviditeter ? Va dom som ni hade trott, eller helt annorlunda ? Va dom lik den andra graviditeten ? :=
Tycker ju också denna graviditet är mycket jobbigare än den förra. Jag har ändå haft en rätt snäll graviditet jämfört med många andra men tröttheten äter upp mig, blir ju automatiskt deppig när man inte orkar nåt. Tror dock att det faktiskt känns så mycket jobbigare för att man redan har ett barn och inte kan lyssna lika mycket på kroppen. Svårt att räcka till :( Tur att det är en ganska kort period i ens liv, tänk vad vi kommer njuuuta av att få tillbaka den "vanliga" kroppen igen och få känna oss lite pigga. Vi får räkna dagarna tillsammans!
SvaraRadera