Tankar.

Blivit lite segt med bloggandet nu.. Men har inte riktigt haft orken. Är helt slut i huvud o kropp. Känner mej allmänt svag, kroppen värker och jag är ledsen. Det är så mkt som man går med innombords och inte vågar prata om. Saker som man inte kan säga till någon. Det är jobbigt när det som det är.

Men jag är glad att jag har min fina son, och bebis i magen. Mina barn är anledningen att man orkar kämpa sej uppåt när man mår som dåligast.

Jag gör mitt bästa, jag har inte valt att ha en jobbig graviditet, jag har inte valt att ha mina dåliga perioder, jag tycker allt bara är jobbigt. Att ständigt gå med gråten i halsen, att sändigt ha ont. Det är inget liv. Men snart är lillasyster ute och jag kan njuta av en sommar med mina två fina barn.. Kunna vara den glada mamman igen som har orken!

Ingen förstår hur jag mår, även att jag kan förklara det 158 gånger!