En liten dikt..

Tiden med dej va som eld..
Alltid när jag var i din närhet, brann mitt hjärta.
Tiden då va så oerhört härligt.
Dock lyckades du släcka elden..
Det gjorde så ont.
Visst du inte att hjärtat inte kan leva utan eld?
Ja, tänd mitt hjärta igen.
Låt det brinna, och släck det aldrig mer..
För en annan gång skulle inte mitt hjärta överleva..