Mamma till Lukas & Tindrah

Jag blev gravid med Lukas ca 1 månad innan jag skulle fylla 18. Var alltså 17 år.. Hade vart tsm med hans pappa i bara 3 veckor när jag blev gravid. Vi gick länge båda två innan jag valde att behålla honom. Minns det som igår. Martin kom hem till mej(bodde hemma hos mina föräldrar då) och gömde att graviditets test under min kudde på mitt rum, så jag kunde göra ett test. För jag va för feg för att säga något till mamma. På morgonen efter gjorde jag testet och det visade positivt. Vi va båda väldigt chockade och smått rädda skulle jag tro. Jag smsade min syster och berättade att jag va gravid och att jag inte vissta vad jag skulle göra. Hon lovade iaf att inte säga något till min mamma för en jag va redo. Jag ringde och bokade tid hos MVC för att gör ännu ett test. Och de va också positivt. BM sa "allid kul med unga föräldar, vill du ha nr vill kvinnoklinken för abort?" Då blev jag små sur!
Jag vågade inte själv säga något till min mamma om detta så jag bad min syster säga det ist. Och mamma sa bara "Det va som jag trodde" Men hon va stöttande och förstod oss! Hon skulle själv fylla 16 år när hon väntade min storebror.
Vi fick många olika reaktioner. Mesta negativt från dom flesta. Men starka som vi va så klarade vi det trots motgångarna vi hade.

Lukas är idag 2,5 år gammal. Och det känns som det va igår jag va gravid med honom. Men nu är han ju STOREBROR!

Plusade med Lillasyster i mitten av oktober -11. Tog 1-2 månade innan jag bestämde för att behålla det.  Det va en jobbig period, då jag och barnens pappa inte är tsm. Låg hemma i veckor med illamående och bara spydde. Kunde inte gå i en affär utan att känna "jag måste spy!" Det va hemska veckor. Jag levde på isglass och 7up, och lite yogurt in i mellan.
Hela graviditeten va hemsk, och jag vill inte göra om det! Men det va helt klart värt det